it's been a bad day, please don't take my picture.

Men fem dagar kvar till loppet tog jag idag en chansning. Eftersom jag inte tränat på hela helgen på grund av känningar i halsen fredag och lördag kände jag mig idag tvungen att röra på mig. Med en dåres envishet åkte jag hem lite tidigare från jobbet med huvudvärk och illamående, bara för att efter feberkoll (36,6 - normaltemp) stoppa i mig två Alvedon och försöka vila bort det dåliga allmäntillståndet. Efter fyrtio minuter på soffan drog jag på mig träningskläderna och begav mig ut. Det kändes okej. Tunga ben uppför första trappan (efter femhundra meter), men när jag kom fram till grusstigen ner mot sjön kändes det ändå ganska bra. Jag tuffade på runt Sicklasjön i ett långsamt men jämnt tempo och jag kände mig faktiskt hyfsat pigg när jag närmade mig slutet på stigen (jag sprang naturligtvis inte uppför Hammarbybacken, det dröjer nog ett tag innan jag orkar ta den i ett svep). Jag får väl se imorgon om det här var dumdristigt och straffar sig. Men min kondition är inte så bra att jag kan vila mig i form tills på lördag.

Sicklasjön.

we're kids on the run.

Igår kväll förnekade jag å det bestämdaste, idag måste jag inse verkligheten. En vecka kvar till Limsjön Marathon och jag vaknar med lätt nästäppa och svidande hals. Jag får pylta på mig kläder, äta mycket frukt, dricka varmt och skippa dagens planerade löpning i hopp om att det inte ska bli värre. Någon dag går det ju an att ignorera en eventuell sjukdom, men jag kommer ju inte att kunna göra det i en hel vecka om jag dessutom är i stort behov av att fortsätta träna. Än ger jag inte upp, men om jag inte kommer att kunna springa imorgon eller på söndag kommer det här inte bli någon rolig historia.

i bet this mighty river's both my savior and my sin.

Ja, nu är det mindre än två veckor kvar till Limsjön Marathon. Uppladdningen har inte varit den bästa. Fem dagar i Skåne och därefter fullt upp med middag, konsert och trötthet har gjort sitt med formen. Nu får gymmet stå över och jag ska nöta Sicklasjön runt den tid som är kvar.

Malmö var för övrigt helt fantastiskt. Kanske kommer bilder lite senare om jag hinner...

och hon springer med fladdrande lockar.

Det känns bra att jag har blivit en sån där som packar ner träningskläderna först av allt när jag ska resa någonstans.

(Visserligen för ölorientering i första hand denna gång, men jag tänkte även ge mig ut på en löptur nykter.)

so now i'm dancing through the garden.

Långt mellan uppdateringarna nu. Jag har helt enkelt fullt upp. Nu måste jag till exempel
- diska
- deklarera
- beställa skor
- beställa linser
- paketera radonmätare och lämna till någon granne som är ansvarig för radonmätningen.

Tänkte bara säga det. Men hang in there!

and on that day there was snowfall in the street.

Efter gårdagens löpning och kvällens danslektion är jag än mer mör. Knäna värker så smått efter stötar och vridningar, men det har nog gått över tills imorgon. Imorgon ska dock knän och ben få vila och huvudknoppen ska få sitt. Jag ska nämligen på seminarium. Eller samtal, som de kallar det. Nour El Refai och Maria Sveland ska prata om antifeminism. Ungefär 1350 personer har anmält sig på Facebook och lokalen rymmer, med lite god vilja, 800. Och då har arrangörerna ändå bytt lokal, då den ursprungliga tog in 250 personer. Jag hoppas att vi kommer in. Maria Sveland är fantastisk (säkert Nour också, har inte lika bra koll på henne) och den här hatvågen mot feminismen upprör mig. Egentligen har jag en lång lista på saker som upprör mig, men som jag inte orkat ta tag i att skriva om. Det skulle bli ett halvdagsprojekt. Kanske gör jag en kort debriefing någon dag.

i walk upon the river like it's easier than land.

En dryg månad kvar till Limsjön Marathon. Får jag vara pigg och frisk ska det nog gå bra. Träningen inför detta kraftprov har ju inte riktigt varit som jag tänk mig, då jag i princip inte tränade alls i januari på grund av en radiusfraktur. Springa kunde jag ju göra ändå till viss del, men jag hann ändå tappa väldigt mycket. Nu har jag insett att mitt största problem nog inte är konditionen, utan huvudet. Jag känner att jag skulle orka mer än vad jag tar i nu, men när det börjar ta emot säger huvudet åt kroppen att den inte orkar mer och jag blir ofokuserad. I veckan tänker jag försöka mig på Sicklasjön. Nio kilometer. Det får gå hur långsamt det vill, bara jag inte går. Just nu känner jag mig dock rätt slut i kroppen efter dagens pass på löpbandet. Jag är pigg i huvudet men trött i kroppen och benen värker. Det känns med andra ord helt fantastiskt!

det är så lugnt i dig när allting stormar utanför.

Här går det undan. Eftersom det under natten har snöat och regnet (och snön?) slår mot fönstret försöker jag skjuta upp min träning så länge som möjligt eftersom jag verkligen inte vill gå ut. Därför tänker jag nu generöst bjucka på bilder från bland annat påsken.

 

En nyvaken tvååring som kollar på Karlsson på taket och är mer intresserad av kortet än av paketet.

 

Kalas!

 

Molly och Ida.

 

Kände nästan för att stanna hemma på påskaftonen...

 

Men for ändå ner till Sjugare för påskpromenad tillsammans med Molly...

 

... Signe och Andreas...

 

... och ett gäng till.

 

Opplimen.

 

 

Rättvik Bowling och Krog (nej, den sista käglan gick inte ner).

 

Det gjorde de däremot för min bror. Alldeles för ofta.

 

Glad påsk, Lindberg.

 

Tillbaka på jobbet fick jag veta att vi skulle vaccineras, och gick och var lite rädd i två dagar tills det var dags. Det gick, hör och häpna, bra! Men jag fick väldigt ont i armen.

 

Därför tröstade jag mig med att skaffa husdjur!

 

Nu har jag alltså skrivit det här inlägget, och måste därmed dra på mig träningskläderna och bege mig ut i rusket. Jag får peppa mig med att jag får beställa nya löparskor när jag kommer hem..!


det kommer bara leda till något ont.

Två arbetsveckor på det nya jobbet är till ända! Känner mig fortfarande lite som Bambi men tycker att jag har lärt mig en hel del redan. Igår vaccinerade jag mig mot TBE, eftersom vi ska jobba ute i skärgården. Jag känner mig lite ynklig, eftersom jag har sjukt ont i armen där jag tog sprutan. Att ta sig i och ur träningskläderna igår samt prova arbetskläder idag (och över huvud taget lyfta armen) var en prövning.
Jag har ju även hunnit med att fira Valter och påsk hemma, och fler bilder från det kommer nog i helgen. Om jag inte har fullt upp med middagar, att gå på lokal och träna (samt eventuellt köpa nya asheta Nike Lunarglides!).

one big holiday.

Milou lägger sig som vanligt i det knä som sitter still, påskägget är fyllt (det stora) och kycklingarna är framtagna. Jag knyter på mig löparskorna för att springa ner till Sjugare på kalas. Grattis på tvåårsdagen Sven Valter Viking!


jus de pommes.

Jag dricker äppelmos med bubblor (till min pastasås med smak av Karl-johansvamp, citron och timjan).


med en enkel tulipan.

Det var nog mitt livs första tulpanbukett jag köpte idag. Vårduken har åkt fram och förhoppningsvis slår blommorna ut lagom tills Anna kommer på fredag!


 


a real human being.

Har precis kommit hem efter en sjukt rolig danslektion. Ny, helt fantastiskt kul, koreografi och endorfinerna bara flödar! Jag har dessutom storhandlat (däribland fem sorters ostar) och förbarmat mig över en bukett tulpaner och en kruka basilika som sprider en fantastisk doft. Basilikan ska jag plantera om och vårda ömt (för tredje gången gillt). Jag är dessutom helt såld på den här låten, och känner mig väldigt lycklig och harmonisk ikväll.

nyckeln till frihet.

Varför börjar Nyckeln till frihet nu kl tio när jag ska upp strax innan sex imorgon bitti och åka och jobba? Va? Va?

När jag ändå håller på kan jag passa på att berätta att jag hann med ett väldigt skönt löppass mellan elva timmars jobb och Skavlan nu på kvällskvisten...

... i wanna go home.

Som pricken över i:et på min aktivitetshelg har jag ikväll varit på ett riktigt bra danspass. Koreografin satt och vi gjorde en snygg avslutning som kändes skön i kroppen. Nästa vecka börjar vi om med ny koreografi.

Helgen ja... Jag for hem i hopp om att hitta en gnutta snö att åka på, vilket jag också gjorde. Det var allt annat än vackert, men det var åtminstone roligt.

Anlände till Insjön på fredagen, där jag laddade med våfflor med sylt och grädde innan det var dags att testa utomhusformen tillsammans med pappa. Vi trampade runt i en halvmil runt Insjön och jag lyckades spurta ner farsgubben de sista hundra metrarna. Ett viktigt mentalt övertag inför Limsjön Marathon.

Lördagen inleddes med vattengympa innan vi for till Sjugare där jag bokat klipptid hos kusin Jenny. Lilla Molly (som fyller ett år på måndag, grattis i förskott) var hemma och visade upp sina färdigheter i gång samt hur en motorcykel låter. Goa lilla unge! Sedan skyndade jag hem för att byta om och åka till Leksand för att plocka upp Jonna för vidare transport mot Granberget. Längdskidpremiären hägrade... Det var trögt och bakhalt på samma gång och trots att jag vet exakt hur det ska gå till i teorin efter att ha sett på Vinterstudion hela säsongen var det svårt att åka stort och avslappnat. Upp med höften och så vidare. Det blev mest skate, vilket gick över förväntan. Men huj vad jobbigt det var. Jag har i princip inte tränat överkropp sedan jag bröt armen, och det kändes direkt när jag försökte staka för orken tog slut på en gång. Jag fick dock ett glädjande besked gällande andra kroppsdelar. För trots att halvmilen på fredagen sprangs på asfalt, vilket jag på grund av klent knä i princip aldrig sprungit på, har jag inte känt någon smärta i varesig knä eller fot (förutom den orsakad av skidturen, se nedan). Inte heller tog foten stryk av allt skejtande, vilket jag trodde. Jag håller, hurra!

Det sista, men absolut in minsta, målet med helgen var att heja fram det svenska skidlandslaget på Skidspelen i Falun på söndagen. Stadion kokade när Charlotte Kalla i sista backen slogs mot Therese Johaug för att komma först till toppen och sedan följdes de, och Heidi Weng, åt in på stadion och där Charlotte efter en spurtstrid blev trea! Hurra vilken avslutning!

Det behövs, som synes, en del teknikträning.
(Foto: Jonna Bodin Hansen)

Trött men glad.
(Foto: Jonna Bodin Hansen)

Till exempel såhär kan man se ut efter första längdskidturen. Blåslagen och blåfrusen.

... och himlen öppnade sig.

Dario Cologna defilerar i mål som segrare i finaltouren och i totala världscupen.

Bubo var på plats.

En hjälte.

I Mördarbacken.

Weng, Kalla, Johaug uppför Mördarbacken.

Marit!

Anna Haag.

En glad gutt.

Många polska flaggor på Lugnet, men tyvärr ingen Justyna på pallen.

Däremot en Kalla!